What a way to make a living

Det började med att jag räknade derivata i sömnen. Sedan övergick jag till att släcka en brand, det var ingen kraftig eldsvåda, men jag var tvungen att släcka den med något och närmast till hands fanns Bonniers Stora Kokbok. Inte för att jag har överkonsumerat mitt jobb eller något i den stilen.

I egenskap av utblottad student som till hösten saknar jobb och är stämplad som oönskad arbetskraft, lade jag i helgen ut mitt CV på någon ytterst seriös hemsida. I delen med arbetserfarenhet fick man skriva sina arbetsuppgifter och jag tyckte "försäljning och service" var en bra defintion. Igår ångrade jag mig och undrade hur det skulle tolkas om jag lade till "samtalsterapeut". Efter ett på jobbet halvtimmeslångt telefonsamtal som till en början endast handlade om vykortsmotiv men övergick till att behandla såväl syskon som religion, tyckte jag mig ha varit tidernas medmänniska. Jag sade djupa saker som "mm" och "det är sant". Det är fortfarande en bokhandel jag jobbar i.

Dagen flöt vidare och jag sysselsatte mig i sysselsättningslösa stunder med att hänga på Wikipedia, slumpa fram sidor och läsa om isländska handbollslandslag, tyska småstäder och deras största arbetsgivare samt ungerska filregissörer från 80-talet. När dagen närmar sig sitt slut ska jag möta kunden som får mig att flirta ohämmat. Det börjar med att jag ler. Jag går vidare till att blinka och innan jag hinner kontrollera mig själv vinkar jag också. Alla mina gester är besvarade. Han är lite tunnhårig, lite tjock och lite omogen. Men jag vill härmed å det bestämdaste hävda att min rädsla för barn är utrotad. Jag gick dock på rast i samband med att hans pappa rullade barnvagnen närmare kassan.

När jag idag rör mig hemåt stöter jag ihop med läraren som var min mentor. Han ber mig säga till Elin att hon har böcker på hans skrivbord - om jag stöter ihop med henne det vill säga. Om jag stöter ihop med människan som jag träffar jämt. Det var trots allt några timmar sedan jag såg henne sist. Sedan frågar han hur det går med min politiska karriär. Jo, jag blev statsminister igår. Att jag inte vill jobba med politik har fortfarande inte nått fram. Av en kollega till honom fick jag rådet att inte bli finansborgarråd i Stockholm. Attans, det som jag haft siktet inställt på sedan jag var 14.

Nu kommer sommarvärmen förresten, lagom till nästa vecka. Det var också något jag läste under tiden jag jobbade hårt med att få tiden att gå. Nästa vecka jobbar jag åtta timmar om dagen.

Komiskt nog är jag relativt underhållen av min egen vardag och inte ett dugg bitter.